2026 bygger Botkyrka bostäder i rekordfart och expanderar näringslivet längs motorvägen. Men tolv år har gått sedan kommunen senast vågade satsa på någonting som gör människor genuint nyfikna på platsen i sig – inte bara på kvadratmeterpriset.
I mars 2014 begravdes den sista stora visionen om att göra Botkyrka till en destination i egen rätt. Planerna på en storskalig familjepark i Hågelbyparken – i samarbete med familjen Lindgren, tidigare ägare av Gröna Lund, och norska Adolfsen Group – hade då ältats och utretts i sju år. Visionen saknade sannerligen inte fallhöjd: hotell, stugby, vattenland och ett sagolandskap dimensionerat för en miljon årliga besökare från hela Skandinavien.
När avtalet till sist kraschade hade 8,2 miljoner skattekronor runnit ut i sanden. Dåvarande kommunstyrelseordförande Katarina Berggren försäkrade att kommunen oförtrutet skulle leta efter en ny intressent.
Det löftet blev, som bekant, aldrig verklighet.
Frågan handlar inte om bergochdalbanor
Detta är inget nostalgiskt rop efter att damma av just de gamla nöjesparksritningarna. Marken har delvis tagits i anspråk för andra ändamål, och det är långt ifrån säkert att det dåvarande projektet någonsin vilade på en ekonomiskt eller miljömässigt sund grund. Kritiken mot underprissatt mark, hotade kulturmiljöer och EU-granskningen kring otillåtet statsstöd var högst reell.
Frågan som måste ställas i dag är betydligt mer grundläggande: Var finns Botkyrkas nästa stora idé? Vad ska få människor att vilja söka sig hit, stanna här och vara stolta över platsen – inte bara bo här för att tröskeln till bostadsmarknaden råkar vara lägre än i kranskommunerna?
Sovstad och logistiknav – men var finns själen?
Granskar man kommunens nuvarande prioriteringar framträder två dominerande spår. Det ena är en massiv bostadsutbyggnad, där det styrande Socialdemokraterna har spikat ett mål om minst 500 nya bostäder per år. Det andra är det renodlade näringslivsspåret, manifesterat i Södra Porten vid E4/E20, vars detaljplan för Hågelby hage vann laga kraft sommaren 2025 med löfte om upp emot 4 000 nya arbetsplatser.
Båda satsningarna är rationella, nödvändiga och välkomna. Men staplar man dem på varandra får man konturerna av en kommun som uteslutande planerar var invånarna ska sova och var de ska stämpla in.
Svaret på varför någon frivilligt skulle välja Botkyrka framför en godtycklig grannkommun med snarlika pendlingsavstånd lämnas helt blankt. När majoritetens vision för kommunens attraktionskraft kokas ner till parollen ”tryggt, snyggt och trivsamt” talar man till dem som redan bor här – inte till omvärlden. Det är en förvaltande ambition i stället för en ledande. Även oppositionen, med Liberalerna i spetsen, sätter fingret på samma problematik: kommunen förblir en utpendlarort präglad av för få kvalificerade kunskapsjobb och en påtaglig brist på profilskapande landmärken.
Det som ger en plats ett eget ansikte
De havererade planerna mellan 2007 och 2014 hade ett obestridligt värde: de bottnade i ett mod att vilja ge Botkyrka en identitet som sträckte sig utanför kommungränsen. Man ville skapa en destination som folk reste till, inte bara passerade igenom.
I dag är Hågelbyparken en vacker och välskött oas, och den årliga festivalen Vi är Botkyrka är ett uppskattat inslag. Men parken förblir en lokal angelägenhet för de redan invigda. Tumba Bruksmuseum, med anor från 1755, står i praktiken ensamt kvar som den enda kulturhistoriska dragplåstret med regional lyskraft.
Det är just denna obalans som är oroande: en rasande snabb exploateringstakt för bostäder och kontorsytor, parad med en total idétorka kring vad som faktiskt bygger en levande plats. Om den politiska ledningen en gång vågade tänka visionärt, varför har man inte mäktat med en enda motsvarande tanke under de senaste tolv åren?
Att bygga tak över huvudet och asfaltera verksamhetsmark är kommunal grundkurs. Att ge en plats dragningskraft, stolthet och en stark identitet kräver politiskt mod. Det är dags att kräva besked av både dåtidens och nutidens makthavare om varför ambitionerna för Botkyrka tilläts krympa så drastiskt.
