Det brukar heta att dagens ungdomar tappat intresset för friluftsliv och hellre sitter inne med telefonerna. Men förklaringen till att friluftslivet sviktar – både på land och till sjöss – beror inte bara på digitala ovanor, den är krasst ekonomisk. Priset för fritidskläder och basutrustning som en enkel jolle har mångdubblats, friluftslivet har blivit en plånboksfråga och kommunerna bygger bort marken där båtarna ska stå till förmån för dyra, sjönära lägenheter.
Under generationer var det svenska båtlivet en folkrörelse. Genom ideella klubbar, rimliga kommunala arrenden och eget arbete på helgerna kunde även vanliga barnfamiljer ha en båt vid bryggan och lära sig grunderna i sjövett.
I dag håller den traditionen på att förvandlas till en exklusiv hobby för ett fåtal.
Ett mönster längs Mälaren – från Huddinge till Botkyrka
Runt om i södra Stockholmsregionen sker i dag samma sak: strandnära ytor betraktas inte längre som allmännytta eller föreningsmark, utan som hårdvaluta för nya bostadskvarter.
Det som sker i grannkommunen Huddinge – där anrika båtklubbar pressas tillbaka när markprioriteringarna skiftar – är ingen slump. Det är en del av en bredare trend där ideell verksamhet får ge vika för kommersiell stadsutveckling. När klubbarna mister sina uppläggningsplatser återstår bara privata marinor med priser och köer som stänger ute vanliga hushåll.
I Botkyrka pågår precis samma förvandling vid Slagsta strand.
Bostäderna som tränger undan verksamheten
Kommunens detaljplaneprogram för Slagsta strand klubbades i maj 2017 och omfattar mellan 800 och 1 200 bostäder. Projektets första etapp längs Tegelängsvägen har redan rullat på i snabb takt: vid årsskiftet 2024/2025 var cirka 600 lägenheter färdigställda och inflyttade, samtidigt som ytterligare cirka 200 bostäder byggdes. Totalt siktar etappen på runt 1 000 lägenheter, torg och förskola.
Det är dock de kommande etapperna som på allvar kolliderar med båtlivet.
Kommunens planer nöjer sig inte med bergsbranten ovanför vägen, utan sträcker sig hela vägen ned till strandlinjen. I planhandlingarna beskrivs marinans närvaro visserligen som ett trivsamt inslag, men det pekas också rakt ut på den olösliga målkonflikten: behovet av att hantera marken för båtarnas vinterförvaring och hålla de planerade promenadstråken fria från båtar.
Bakom tjänstemannaspråket döljer sig ett definitivt slutdatum. Slagsta Marina har ett arrendeavtal som löper ut 2030 – och därefter förlorar verksamheten marken helt.
När markytorna tas i anspråk för bostadskvarter och strandpromenader försvinner platsen för båtuppställning på land. Utan en rimlig vinterförvaring finns ingen fungerande marinverksamhet kvar.
Marint liv – fast utan båtar
Det politiska hyckleriet kring Slagsta strand är tydligt.
I visioner och säljbroschyrer målas bilden upp av en levande, sjönära stadsdel med ”marina kvaliteter” och båtmaster som vacker bakgrundsbild. Men i praktiken bygger kommunen bort grundförutsättningarna för att båtarna över huvud taget ska kunna finnas där. Man vill åt skärgårdsromantiken och sjöutsikten, men accepterar varken presenningar, kranbilar, trailers eller det ideella underhållet som hör sjölivet till.
När arrendet löper ut 2030 riskerar Slagsta Marina att förvandlas till ännu ett exempel på hur Stockholmsregionens stränder gentrifieras.
Att unga väljer bort båtlivet beror alltså inte på att de fastnat framför datorskärmar. Det beror på att Botkyrka kommun och samhällsutvecklingen gör det omöjligt för dem att ha råd eller plats för en båt.
